Om ni har varit inne på hemsidan några gånger så kanske ni har reflekterat över att Alfons inte har varit på utställningar sedan 2006. Dessutom så har det nämnts under nyheter om hans haltning. På vissa bilder kan man också se att han har en "sko" på ena tassen.

Här kommer en förkortad :) berättelse om detta:

 

 

Sommaren 2006 var vi i Skåne på en camping. Vi skulle gå till stranden och bada. Vi gick på en stig som ledde över en bäck. Där var en provisorisk bro gjord av två plåtar. Alfons blev rädd när det lät konstigt och gjorde en rivstart för att komma bort från den. Olyckligtvis skadade han en klo (3:e på tassen) emellan plåtarna. Han haltade på eftermidagen men det läkte snabbt och skadan glömdes. Men på hösten började han halta då och då på samma tass. Vi relaterade inte detta först till händelsen på sommaren. Vi besökte "vår" veterinär men hon hittade inget utan bad oss att återkomma om det inte gick över.

 

 

I december hade det inte blivit bättre. Vår "favorit veterinär" hade stängt flera veckor runt jul så vi besökte en annan. Alfons röntgades och fick en grundlig undersökning. Det kontaterades att benet i 5:e tån hade varit brutet men läkt fint. Vi skickades hem med Rimadyl och strikt vila i tre veckor och sedan återbesök.Vi hade anmält oss till MyDog i Göteborg. Det vara bara att glömma.

Det var fruktansvärt att se hur olycklig och understimulerad Alfons var under dessa veckor. Vi försökte att hitta på aktiviteter så att han skulle få använda huvudet iallafall.

Utav flera vänner i "flatvärlden" fick jag rådet att åka till en jätteduktig veterinär i Skövde. Jag åkte dit i januari 2007. (3 timmars bilresa enkel väg). Vi var där i 4 timmar. Det röntgades och undersöktes. Blodprov togs för att kontrollera om det var fästingrelaterat. Det var det inte. Vi åkte hem med ett recept på Metacam och med rådet att Alfons fick leva ett normalt hundliv men inte "ta ut sig". Hur är det möjligt för en flat!? :)

Veterinären förklarade för mig om ömheten i tassen och om ligamentskada. Han var övertygad om att det var 5:e tån som spökade. Han sa att ömheten kommer att leda till att Alfons kommer att lära sig att undvika hårt, ojämnt underlag. Jag kom på den briljanta idén att använda "skor" för att han inte skulle snedbelasta och dra på sig andra skador. Vi köpte "skor" av neupren som fungerade utmärkt utom i snö då de var hala. Jag sydde t o m sockar till honom av fleece med kardborreband. Vi hade kontinuerlig kontakt via telefon under vårvintern. Alfons blev inte bättre och i april beslöt vi att jag skulle söka upp en veterinär i min hemkommun (han är väldigt uppokad och han tyckte nog synd om mig att åka så långt, fast det hade inte gjort mig något om det hade hjälpt Affeman). Nya besök, ny röntgen (Alfons är så van att röntgas nu så vi söver honom inte längre, en håller och en tar kortet).

 

 

Vid ett besök i maj togs en förhårdnad bort runt klofästen på 3:e tån med hjälp av en fotvårdsspecialist. Han blev bättre men haltningen återkom. Nytt besök:

"Vår" veterinär upptäckte att klon på tå nr 3 hade haft en fraktur och hade vuxit in i trampdynan. Veckan innan midsommar opererades klon bort. Den kommer inte att växa ut igen. Vi hade maximal otur för när Alfons gick med sitt bandage så fick han ABSOLUT inte bli blöt om tassen. Det var de rengnigaste midommarveckor i mannaminne...men han förblev torr och det läkte fint.

Vi var förväntansfulla inför semestern som skulle gå upp till Norrland med fjällvandring o.d.

Snart kommer Affeman att vara "fitforfight"!

Vi åkte på semester men vi märkte snart att han inte var ren i steget. Snart återkom haltningen och när semestrar var över åkte vi på nytt besök till veterinären. Vi alla trodde att allt satt i huvudet på Alfons eftersom han har haltat i drygt ett år. Vi körde massage, streching. Men inget hjälpte.

Det kan nämnas att han springer obehindrat utan tossa på gräs och i skogen (om det inte är mycket kottar) men så fort man kommer på grus eller asfalt så haltar han direkt. I oktober tillkallade "vår" veterinär en annan för hon ville ha en som kanske kunde ha annan infallsvinkel. Jag tog med mig anteckningar som jag gjort när jag pratade med veterinären från Skövde. Hon kände väl till "Skövde veterinären" och sa att han är jätteduktig på skelett och väldigt grundlig och noggrann. Hon förstod mina anteckningar fast jag knappt gör det själv...

Det besöket resulterade att vi nu har fått en remiss till en veterinär i Slöinge (Halland) som skall undersöka Alfons och troligtvis operera honom i 5:e tån. Han är tydligen väldigt duktig på skelett också.

Så fortsättning följer...

 

 

2007-12-05: Veterinären i Slöinge beslöt att Alfons har inte ont av den gamla skadan i 5:e tån utan det är fortfarande 3:e tån som han har ont av. Det blev en operation där man tog bort en bit av tån, upp till första leden. Det läkte fint men nu har det gått snart fyra veckor och Alfons haltar fortfarande.

 

2007-12-10: Idag pratade jag med veterinären som oprerade Alfons. Han (vet. ) informerade oss om att det kommit svar på testet på det som tagits bort och det var en svår kronisk inflammation i leden. Jag berättade att Alfons fortfarande haltar och han blev mycket förvånad men han sa att det kan också vara så att det inte är färdigläkt än. Han rådde oss att kontakta vår hemmaveterinär för att få smärtsillande.

 

2007-12-11: Idag var vi hos vår veterinär som skrev ut smärtstillande som Alfons skall äta i 30 dagar. Om han inte har blivit bra då skall vi kontakta henne igen för att gå vidare med åtgärder.

 

2008-01-17: Alfons är mycket bättre. Vi ser en långsam förbättring. Han får fortfarande ha sko utomhus på tassen men han springer fint. Jag var på My Dog för att heja på Alfons bror Harry och få träffa Ami & Co. Jösses vad jag längtar till man kan vara med på en utställning igen!!! Frågan är om det blir med Alfons...

 

2008-02-27: Ingen förändring sedan 17/1.

 

2008-03-06: Alfons har ordentligt ont i tassen igen och hoppar på tre ben t.o.m. inomhus. Vi bokar tid hos veterinären på Hallands Djursjukhus i Slöinge.

 

2008-03-14: Besök hos veterinären. Veterinären bedövade en tå i taget och så lät vi Alfons gå på asfalt för att se när/om han inte haltade. Han haltade trots att hela tassen var bedövad. Veterinären bedömde att en hel del sitter "mellan öronen" på Alfons men att han har också ont (i 4:e tån verkar det som) men veterinären var väldigt förbryllad och kunde inte hitta var han hade ont och hur mycket. På röntgen syntes inget. Nu skall Alfons äta cortison ett tag så skall vi se om detta hjälper.

 

2008-04-19: Cortisonbehandlingen har inte hjälpt. Tvärt om han haltar omkring även inomhus. Vad skall vi göra? Vi har slängts mellan hopp och förtvivlan i 1,5 år. Nu känns det som om vi inte längre kan göra något för att få Alfons frisk och kan få leva ett gott flatliv i sina bästa år.

Har vi gjort vad vi kan? Är det något annat vi kan göra innan vi tar ett beslut som inte går att ångra!?

 

Maj 2008: Veterinären i Skövde vill inte ge upp. Han bad mig att skicka journalerna från de andra veterinärerna till honom så att han kunde titta på vad som vad gjort och vad som kanske kan göras.

Efter att han fick lite tid på sig att fundera och "älta", som han sa så tipsade han oss om att vi kunde pröva med att dra klon på den 4:e tån. Han sa att det är möjligt att det kan vara en avransamling som räcker att man får bort. Tid är bokad att ta bort klon den 11/6.

 

 

Höger fram

 

Som man kan se så har foten blivit deformerad pga Alfons har belastat foten konstigt. Tå nummer 4 har vikt sig konstigt över där tå nummer 3 borde ha varit.

 

Vänster fram

 

 

2008-06-11: Veterinären och jag kom överens om att inte dra klon. Vi prövar först med att bara skära bort förhårdnaderna på tårna. Alfons får Metacam så testar vi detta under semestern.

Om detta inte hjälper drar vi klon efter semestern.

 

2008-08-12: Vi tycker att Alfons är lite sämre så vi beställer tid att dra klon.

Vi fick tid hos veterinären den 24/9.

 

2008-09-24: Idag har vi varit hos veterinären och tagit bort klokapseln. Det fanns ingen varansamling innanför. Vi får se hur detta kommer att påverka Alfons hälta. När klon har läkt så skall vi sätta in en medicin som är smärtstillande på så sätt att den blockerar  den eventuella smärtan upp till hjärnan.

Jag tror egentligen att Alfons aldrig kommer att bli helt frisk utan vi får hitta en form av behandling som gör att han kan leva med sitt handikapp...

Ett tag såg det riktigt mörkt ut men nu verkar det som om vi iallafall får behålla vår älskade Affeman hos oss ett tag till!

Vi kan sysselsätta honom med olika aktiviteter men de saker som vi också hade tänkt göra tillsammans med honom (jaktmeriter och utställning) får vi nog inse att vi inte kan genomföra.

 

2008-10-11: Efter att ha hoppat på tre ben nu i två veckor börjar Alfons sätta ner tassen lite prövande.

 

2008-10-12: Idag gick Alfons på alla fyra inomhus och även med sko utomhus. Men han är fortfatande väldigt försiktig. Tänk att man kan bli så glad av att se sin hund gå på alla fyra ben!

 

2008-12-29: Alfons har varit jättebra i sin tass hela hösten (allting är relativt...). Han har narurligtvis behövt ha sko på sig utomhus men han kan leva ett normalt hundliv som sällskapshund. Inomhus rör han sig obehindrat och även i trädgården på gräsmattan.

 

2009-07-01: Vintern har gått ganska bra men under våren blev Alfons sämre. Vi åkte till vår veterinär i mitten av maj för att hon skulle ta bort föhårdnader. Sedan skrev hon ut en stark smärtstillande medicin. Vi gav honom den anvisade dosen men vi märkte ingen bättring. Vi dubblade men han haltade fortfarande.

Vi insåg för längesedan att han aldrig skulle bli 100% igen men att vi skulle kunna hitta en form av behandling som gjorde att han skulle kunna ha ett hundliv ändå. Vi hade stort hopp om den nya medicinen som vi skulle ge honom men när denna inre fungerade var vi tvugna fråga oss - För vem låter vi honom halta omkring?!. Svaret blev att vi beslöt att låta honom somna in.

 

2009-07-06: Sista dagen med Alfons. Jag tog ledigt från jobbet. Alfons och jag tog en morgonpromenad ner till sjön. Det var varmt och sjön låg helt stilla, solen steg över sjön, älvorna dansade. Alfons badade och jag satt på en sten och insupade synen av honom för att bevara detta i mitt minne.

Vid lunch kom Kalle hem och vi tog en promenad tillsammans med Alfons i skogen.

När vi kom hem igen var det dags att åka till veterinären. Barnen fick krama om Alfons och säga adjö. Hos veterinären var Alfons helt lugn, han är van (en vanlig dag hos en veterinär...).

Det behövdes inget lugnande. Jag satt på golvet med Alfons huvud i min famn när veterinären stack in kanylen i höger framben.

När hon hade sprutat in medlet dröjde det inte länge tills Alfons blev sömnig.

Han somnade in gott i min famn.

 

Sedan åkte vi hem med Alfons och begravde honom i trädgården vid vår gärdesgård.

Julia och Victor hade valt ut några saker att lägga med i graven.

Det var nog den värsta dagen i våra liv hittills.

 

 

 

Mys!

 

Mamma jag vill också hålla i kopplet!

 

Vild lek!

 

Alfons 8 månader

 

Matte, vakna! Jag vill ut och gå!

 

Tack Alfons för att vi fick leva med dig i 4 år!

Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!